fredag 30 november 2012

Adventspyntat

Visst är det en underbar tid som är här nu? När man får pynta så det står härliga till? Även de som normalt sett kallar sig minimalister eller i alla fall normala i sin inredning brukar drabbas av lite pyssel- och pyntfrossa så här års och det tycker jag är ganska befirande. Man får liksom släppa loss hur mycket man vill och det är rätt skönt. Man kan pynta varenda liten vrå, om man så vill.

Själv pyntar jag en hel del redan till första advent. Nästan så en del tycker att det är julpyntat, men jag släpper inte en tomte över tröskeln förrän ca 3 dagar före julafton, förutom då min Ledbergstomte från Hantverksgården, som bor bredvid symaskinsbordet i hallen året om, här hittar du bilder på honom och hallen, som det såg ut i somras. Särskilt mycket rött pynt tar jag inte heller fram till advent, förutom i köket. Och kanske i vardagsrummet där kuddar och filtar är röd/vita och ibland byts gardinerna till rödvita där och i sovrummet, men inte varje år. Annars brukar pyntet hållas i vitt, silver och kanske lite guld. Mycket blommor och mycket mossa. Och lite saker som glittrar, som prismor och liknande. Och änglar. Och så alla vita stjärnor i fönstret, så klart.

Sen fylls det på lite fram till jul. Nån liten minigran kan få komma in och så mer blommor.

Än har vi inte fått upp alla stjärnor och adventssljusstakar, nåt ska vi ju ha att göra i helgen också!

Så här ser det ut just nu, här hemma. De flesta bilderna är från hallen och finrummet, ljuskronan hänger i vardagsrummet. Det är svårt att ta bra bilder så här års. Ljuset är minimalt och det blir oftast inte bra varken med eller utan blixt. Man skulle behöva proffskamera och sen ta med lång slutartid, men så avancerad är inte jag, så ni får hålla till godo med det här. Hoppas det ger er lite adventsstämning i alla fall!














































torsdag 29 november 2012

Julpyssel

Oj, vad tiden går. Tycker inte det var länge sen jag skrev ett inlägg. Men det var det visst... Och jag antar att det inte kommer bli oftare den närmaste tiden, med tanke på att julen står för dörren och man har ett och annat att fixa med.

Här om dagen var det dags för mitt årliga julpyssel. Jag lade tidigare upp inbjudan här på bloggen. Och i år var intresset större än nånsin! Inte tack vare bloggen utan det var en bra dag när många av mina pysselsugna vänner kunde komma. Vi var drygt 20 stycken. Trångt, varmt och mysigt!

Jag hade fått god hjälp av min familj och min mamma att städa och pynta och förbereda innan, annars hade jag aldrig hunnit. Det var adventsfint framförallt i vardagsrum, finrum och kök. Lite tidigt eftersom det inte är advent förrän på lördag, men ibland får man fuska. Man måste ju ha lite julkänsla när man ska julpyssla! Glöggen var på värmning och doftade gott redan när gästerna ringde på dörren.

Alla förväntansfulla pysslare trängde ihop sig vid de tre borden och sen var meningen att man kunde byta platser med varandra för att få göra lite olika pyssel. Vid ett bord, det ni ser på bilden, fanns möjlighet att tillverka strutar och gammaldags medaljonger/rosetter att hänga i granen. Även julklappsetiketter fanns det material till här. Vid nästa bord var det smällkarameller eller traditionella fläthjärtan. Vid det tredje bordet stod stjärntillverkning på schemat. De som skymtas i fönstret på bilden och som också syns i fönstret på inbjudan. En liten specialité hos oss. Alltid vita, men i år hade jag lite remsor i andra färger också, för de som gillar det.

Några satt nog kvar och gjorde samma pyssel hela kvällen, några flyttade runt och provade olika saker. Några fikade och pratade mest (= jag). Några gjorde ett pyssel och någon gjorde kanske åtta. En jättemysig kväll med glada vänner från olika sammanhang som umgås och pysslar efter sin egen förmåga. En bra start på julmånaden som numera är en tradition jag inte vill vara utan.

Bilden nedan är tagen av en av pysselvännerna. Tack Annica för lånet av den! Det är jag som skymtar längst till vänster.

Tack alla vänner som var där och gjorde min pysselkväll så lyckad! Välkomna tillbaka nästa år igen.





























Djupt koncentrerade pysslare i färd med att tillverka strutar och medaljonger/rosetter efter de förlagor som hänger som inspiration i lampkronan ovanför. I fönstret skymtar en del av de stjärnor som har blivit tradition på mina julpysselkvällar, ett gammalt pyssel som både jag och min man lärde oss som barn. Foto: Annica Wirell
























"Stjärnfönstret" från ett tidigare år.



fredag 16 november 2012

Handledsvärmare

Jag har en bekännelse: Jag kan inte sticka! Eller virka. Det är lite hemskt när man är en pysselnörd. Men att jag inte kan sticka har jag förlikat mig med för länge sen. Jag har en mamma som är "proffs" på stickning. Hon har alltid minst en stickning igång och har med sig den typ överallt. Och eftersom jag tidigt insåg att jag aldrig skulle kunna bli lika bra som hon så la jag liksom aldrig ner nån energi på det där.

Men virka. Det vill jag verkligen lära mig. Tänk att kunna virka egna små rosor och andra blommor att pryda sina pysslade alster och sitt hem med. Det skulle vara underbart. Och uddspets på handdukar eller kläder, ja, det finns ju så många användningsområden till nåt virkat. Det handlar ju inte alls bara om grytlappar i grönt och orange eller om bruna virkade dukar, sånt som man hittar en hel del av på loppis. Virkat kan ju vara alldeles underbart!

Men sticka, det lämnar jag där hän.

Jag har det ganska kallt på mitt jobb. En gammal lagård på några tusen kvadrat är rätt så dyr att värma med direktverkande el så jag värmer bara upp de två kontoren. Resten är nästan iskallt. Ja, lite underhållsvärme finns det men det kommer bara upp i kanske 12 grader. Så på vintern är det handledsvärmare på som gäller!

För nåt år sen gjorde min snälla mamma mitt första par. Enkla och rätt så snygga i naturvitt och grått. De har hål på sidan för tummen och det är rätt praktiskt för då går de ner en bra bit över handen. Färgerna passar till det mesta.

Men så såg jag en kompis ha de mest underbara volangprydda sakerna i mörkt röda toner och jag bara kände att jag ville (eller till och med måste) ha ett par såna. Jag försökte förklara för mamma men eftersom jag inte hade nåt mönster blev det liksom inte mer av det.

Sen fick jag ett par jättefina och jättesköna blå- och vitspräckliga av en väninna. De är enkla, men lite figurstickade över tummen. Sitter jättebra och värmer gott. Då har jag en färg till att matcha med...

Men jag hade inte släppt de där röda. De vara så mycket jag, liksom. Så var vi på en julmarknad nere i Skåne här om veckan. Utanför Åstorp, där min lillasyster bor. Och där, på Wrams Gunnarstorps julmarknad hittade jag dem. Ett helt stånd med de underbaraste stickade saker i skiftande, mjuka färgnyanser. Företgaet hette UlLinEk. De var precis som jag mindes dem! Färdigstickade kostade de 425 kronor. Det fick mig att baxna lite. Men så visade det sig att de ju sålde materialsatser också. "Bara" 125 kronor. Som hittat! Det blev en liten julklapp till mamma... Sen efter en dryg vecka kom de tillbaka färdigstickade. Och sen har de varit på varje dag sen dess. Jag älskar dem!

Nu fattas det bara ett par i några gröna nyanser. Och kanske ett par svarta? Bruna vore väl snyggt också? Eller kritvita. Eller... De här randiga var ju också snygga och väldigt mycket "jag"...


torsdag 15 november 2012

Gästrummet

Så var det gästrummet, ja. Eller "katternas rum", som vi fortfarande oftast kallar det. Ursprungligen var det det ställe där katterna hade sin mat och sin låda, när vi flyttade in i huset. Ganska praktiskt, för då kunde vi stänga in dem där, om det behövdes. Sen var rummet också syrum, strykrum, hobbyrum och lite annat. Och så småningom blev det också sortering för återvinning och grovsoprum. Ja, ni vet det där rummet där allt bara åker in som inte har nån annan plats. (Vi har ingen källare, för annars är det väl ofta där sakerna samlas på hög.) Och där man bara kan slänga in saker när man städar inför att gästerna ska komma. Men såna rum har väl inte ni andra? Hos er är det väl ordning jämnt? Antar jag.

Men nu har vi bara en katt, så nu kan det inte heta "katternas rum" längre. Och så bestämde vi för ett tag sen att vi behöver ha en gästsäng nånstans i huset, så övernattande gäster kan sova lite bekvämare. Eller ja, det är ju en sanning med modifikation. För soffan är nog egentligen bekvämare. Men det är bekvämt på ett annat sätt att ha ett eget rum med en dörr att kunna stänga om sig, och inte behöva sova i soffan i hallen på övervåningen eller i vardagsrummet där husets enda fungerande TV står.

Så, då hade vi bestämt att en gästsäng behövs. Och gästrummet fanns ju egentligen. Det gällde bara att hitta fram till det. Och oj, vilket projekt det blev. De flesta sakerna i rummet var ju naturligtvis mina. Så är det när man varit en pysslare och en samlare i hela sitt liv. Vad jag har slängt, burit, sorterat och städat i ett par veckors tid. Och så skönt det är att bli av med saker! Jag har äntligen gett bort min suddigumssamling och min klistermärkessamling. Och snart står väl bokmärkessamlingen på tur, men den håller jag lite hårt i än. Den är liksom inte i vägen där i sin fina plåtburk... Men en hel del har den också bantats ner.

Ja, det finns fortfarande saker i rummet som ska sorteras. 4 garderober är fulla med hobbymaterial, trasiga kläder eller tyger, vinterkläder och kläder som inte används, men det står inte längre 18 kassar och kartonger och tar plats mitt på golvet. Faktum är att hela golvytan blev tom och dammsugen och skurad och det var inte igår det gjordes gången innan, om man säger så.

Sen kom då sängen in, och lite tavlor kom upp för att göra det lite hemtrevligare. 2 gamla skolplanscher som vi inte haft nån annan plats för kom till heders. Måla om gjorde vi inte nu, utan det gjorde vi direkt när vi flyttade in för 10 år sedan. Och då använde vi färger vi hade över från källaren i förra huset. Tegelrött, vitt och beigegult i kombination. Fönsterväggen och den högra väggen är vita, utom en nisch till höger som är beigegul. Den vänstra väggen är tegelröd. Och för att binda ihop det hela så blev den fjärde väggen lite oregelbundet randig. Så kanske jag inte hade gjort idag, men men. Man kan inte göra om allt hela tiden. Så tyger och kuddfodralen är valt efter vad vi hade och vad som passade ihop med det som fanns. Det är helt enkelt en lågbudget pimpning. Men resultatet blev ganska mysigt ändå.

Om man ska förklara lite noggrannare så är det 2 garderober på var sida om fönstret, och där emellan sitter en arbetsskiva där jag har min gamla symaskin, som ni hittar här. Det är den här sidan av rummet som är vitmålad. Vänder vi oss åt höger fortsätter den vita väggen och här står två stycken CD-hyllor "Robin" i rött och bok från det stora blågula varuhuset. De hittar ni på bilderna här. Det är de som rymmer alla mina tyger. Eller i alla fall de flesta av dem. Resten ligger i garderober, tvättstuga och lite där det får plats. Sen kommer en nisch i gulbeige där det står en gammal bokhylla i mörkt trä som rymmer syböcker, färgburkar och lite annat. Sen kommer sängen. Och här tar den randiga väggen vid. Förut stod tvätt-/arbetsbänken på den här väggen, med torktumlaren under. Och där över de två lackhyllorna. Som känns lite felplacerade nu över sängen, men det får funka tills vidare. Arbetsbänken och torktumlaren har fått flytta till den röda väggen, som är mellan två dörrar. Så det är lite trångt. Väggen till vänster om röda väggen går till själva huset och den till höger går till en köksfarstu och ett duschrum/gästtoa. Ganska praktiskt nu så gästen kan få båda egen ingång och egen toa, om den vill ha det. Bakom den dörren satte maken upp två rejäla krokar så här kan vi nu hänga upp torkställning och strykbräda när de inte används. Praktiskt!

Den fantastiska sängen kommer från min mans gamla moster som vi var och hämtade ett lass möbler hos i somras, vilket jag skrev om i ett inlägg här. Den fina, svarta skrivbordslampan vid arbetsbänken/tvättvikningsbänken vid den röda väggen är jättegammal och något som jag hittat på en vind eller en loppis, minns inte vilket. Hyllorna är vanliga lack från det stora varushuset och de vill jag gärna byta ut men maken gillar dem och ibland måste han nog få vara med och bestämma också. För husfridens skull. Och de fyller en funktion, det är det viktigaste i det här fallet.

Ja, så här ser vårt gästrum ut. I alla fall för tillfället. Men det ändras lite hela tiden. Den lilla rosentavlan har t ex kommit upp över sängen efter att de första bilderna togs. En ny sänglampa står på önskelistan. Gärna lite gammaldags som kan skruvas upp på väggen så jag slipper den fula gamla golvlampan som står där nu. Ett nattduksbord ska nog också dit så småningom. Och kanske nya gardiner. Och...




Julpyssel

Att jag älskar att pyssla är väl kanske ingen nyhet. Och julen är ju en underbar tid för en som älskar att pyssla, pynta och inreda. Då är det ju liksom okej att frossa i allt. Oavsett om man normalt sett har en minimalistisk eller en mer romantisk inredningsstil. Eller nånting helt annat. Att pynta till jul gillar de flesta ändå.

Och att tillverka eget julpynt och blanda med det nyköpta, ärvda eller sparade är inte fel. Det är en härlig tillfredsställelse att skapa själv!

Under ett par års tid har jag ordnat julpysselkvällar. Framförallt för att jag gillar att pyssla själv. Vi har ett klassiskt julpynt i vår släkt (faktiskt både i min och min mans släkt) och det är gamla hederliga pappersstjärnor, såna som man viker av fyra remsor. Vi gör de oftast i vitt och hänger sen upp i fönstret i "finrummet". Det är vackert och lite som ett stjärnfall. En del stjärnor får även pryda granen, julgrupper, olika stilleben, paket och annat. Och dessa stjärnor brukar vara ett stående inslag på pysselkvällarna. En del försöker med stjärnorna hela kvällen och hinner inte med nåt annat. Andra kanske ger upp direkt. Några lär sig med en gång och hinner med massor. Det är helt frivilligt att prova men de flesta är fascinerade av enkelheten i att kunna göra nåt så fint av fyra vanliga pappersremsor så nästan alla brukar hamna vid "stjärnvikarstationen" åtminstone en liten stund under kvällen.

Annars brukar innehållet i pysselkvällen variera en del. Vi har dekorerat ljus med servettmotiv, klätt och dekorerat tändsticksaskar, gjort godisstrutar och en hel del annat.

Eftersom jag jobbar på / driver ett tryckeri är papper nåt som alltid legat mig varmt om hjärtat, och de flesta av mina pyssel brukar ha papper som ingrediens i en eller annan form. I år kommer fokus att ligga på gammaldags julgranspynt. Som strutar, änglar, hjärtan, medaljonger, rosetter, m.m. Kanske med spets, tårtpapper, crepepapper, bokmärken och andra dekorationer. Hur romantiskt eller enkelt det blir väljer man själv och det kommer finnas en hel del att välja på.

Kostnaden för kvällen ligger på 50 kronor per person och i det ingår material och fika under kvällen. Härmed är du inbjuden! Anmälan och mer info, se nedan.


måndag 12 november 2012

Att handla lite för mycket...

Jag följer en hel del bloggar. Inom ganska olika områden. Några av de roligaste är kanske inte de som skriver om inredning och pyssel och som har massor av fina bilder i vitt och shabby shic, som man skulle kunna tro. Nej, ska jag fastna för en blogg och följa den under en längre tid behöver den ha ett inspirerande språk. Och gärna lite humor i texten också. Sen spelar det inte så stor roll vad bloggen handlar om egentligen.

En av mina favoriter är "Mr 29:ers blogg". Den handlar mest om cykling, och det är ju inte direkt ett av mina favoritämnen... Men jag gillar jargongen, humorn, bilderna och personen bakom bloggen. Då blir det en bra kombo! En annan är "Att vara någons fru". En typisk bloggtjej som lever ett helt annat liv än jag. Och ett liv som jag inte skulle vilja byta till. Hon är glamorös och har ett vackert hem och fotar en massa åt olika webbutiker. En del inredning, men mest mode. Det här är en sån här blogg som har "dagens outfit" emellanåt, om ni förstår vad jag menar. Och ni som känner mig vet att senaste modet inte alls är min grej. Jag gillar kläder jättemycket. Men min stil är absolut inte det senaste, utan gärna "Gudrun Sjödén" eller annat färgstarkt, gärna randigt. Tunikor och lager på lager gillas också. Men Emma som står bakom "Att vara någons fru" skriver på ett så lättsamt och trevligt sätt. Bilderna är också fantastiskt vackra. Så även den här bloggen har en kombo som intresserar och gör att man vill läsa vidare och lära känna personen bakom lite mer.

Bloggen som jag läste idag heter "Mirre syr" och det är också en jättemysig blogg som jag gärna återkommer till. Hon syr helt andra saker än vad jag gör, och har en sån där svindyr, lyxig broderimaskin som man bara kan drömma om. Men det är vackert och mysigt och inspirerande utan att jag har lust att sy ett enda av hennes projekt, för att jag vet att de är för svåra eller helt enkelt inte passar mig. Men det gör inget. Jag lägger gärna ett par minuter i veckan på att följa hennes blogg ändå. Bara för att det är vackert! Att följa vackra bloggar är lite som att gå på konstutställning. Man får en rejäl dos skönhet som förgyller vardagen. Alldeles gratis. Det är underbart! Här kommer två bloggar som verkligen bjuder på en känsla av konstutställning när man tittar in, det är "A'la-foto" och "Kerstins foto". Här är det inte texten som står in fokus utan helt och hållet de vackra och konstnärliga bilderna.

I ett av de senaste inläggen hos "Mirre syr" tipsade hon om en webbutik som har rea. Sånt är alltid farligt. Och slutar alltid med att det blir dyrt. För det slinker alltid ner lite extra. Sånt som "kan vara bra att ha"... Just i det här fallet var det tyger. Och ja, det är redan knökfullt på tyger hos mig. Men så fattas det alltid något, som man behöver. Den här webbutiken heter "Sydrömmar" och jag tror bara att rean pågår till imorgon. Men de hade mycket fint och till ganska bra priser. Det blev fleecetyg, velourtyg, bomullstyg, brodyr, resår, band... Det enda jag egentligen har användning för och kan försvara inköpet av är väl bomullstyget och resårbandet. Men det andra var ju så fint. Och billigt...

Förutom ovanstående bloggar som jag tipsat om följer jag naturligtvis en hel del bloggar som ger inspiration om pyssel och inredning och bakning och annat som jag också gillar. Men de länkarna tar vi en annan gång!

Här följer lite bilder från min nystädade och överfulla tyghylla och lite annat från syhörnan i det nystädade kombinerade gäst-, sy- och strykrummet. I helgen invigdes det som gästrum av ingen mindre än svärmor. Hon var mycket nöjd och sov gott i den vackra gamla sängen som vi ställt in. Bilder på den och övriga rummet kommer om ett tag.


onsdag 7 november 2012

Att få en beställning

Det rör sig ju inte så jättemycket på pysselfronten just nu, även om det börjar lacka mot jul. Jag har helt enkelt inte haft tid. Jag har en liggande beställning på ljuslyktor och kuddfodral som jag inte hunnit med, men under de senaste veckorna har jag röjt mitt kombinerade syrum (och stryk- och tvättsorteringsrum) och skräprum (återvinnig, grovsoprum och allt som inte har nån naturlig plats) och gjort om det till syrum kombinerat med gästrum. Jag har röjt, röjt och röjt. Och kastat, sorterat och burit massor. Nu är det nästan klart. Gästsängen är inburen och bäddad och det är inte så många högar och kassar med saker längre. Men lite finns det kvar och det måste jag ta de närmaste dagarna. För på lördag ska gästrummet invigas. Av ingen mindre än svärmor. Då ska det vara mysigt, städat och fint!

Men det positiva med den här röjningen är ju också att symaskinen börjar synas igen. Och det finns plötsligt plats på bordsskivan i rummet att mäta, klippa och liknande. Och strykbrädan får plats. Kreativiteten börjar komma tillbaka! Så snart ska jag sy ljuslyktor, grytlappar och kuddfodral igen. Av härliga gamla slitna kökshanddukar och annat.

Men nu har jag precis packat den beställning jag fick igår, på fyra lavendelpåsar. Också sydda av gamla kökshanddukar. Men dessa hade jag redan klara, som tur var.

Påsarna är fyllda med vadd och egenodlad lavendel. Tygerna är rester av gamla slitna kökshanddukar med monogram som jag har återanvänt till att sy ljuslyktor av. Spetsarna är i vissa fall gamla, handknypplade eller virkade men i vissa fall är det nyköpta maskintillverkade. Jag tar lite vad jag råkar ha för tillfället. 25 kronor stycket kostar påsarna, i fall nu någon skulle vara intresserad. Bild på ljuslyktor och annat sytt av kökshanddukar hittar du här.

Det är naturligtvis rena drömmen att få beställningar. Så nu känns det så bra att syrummet nästan är färdigröjt så jag kan ta tag i det som har blivit liggande. Och att sen få paketera det lite snyggt när det ska levereras är lika kul som att slå in julklappar!




måndag 5 november 2012

Födelsedagstårta

Här om veckan var vi bjudna på födelsedagskalas med knytkalas istället för presenter. Och jag fick den stora äran att stå för tårtan. Härligt!

Jag planerade i god tid och visste precis hur jag skulle göra: Äntligen skulle jag våga mig på att använda mina "blomrondeller" som jag haft i en låda flera år utan att våga prova. Jag gjorde kristyrsmet som skulle färgas i tre olika höstlika nyanser och sen skulle det bli massor av "liljor" ovanpå tårtan. Och tårtan skulle ha en mild, lite varm grön färg, lite dämpad ändå, för att inte bli princesstårtegrön, för då hade jag ju lika gärna kunnat köpa färdiga lock.

Två dar innan spritsade jag mina liljor, för det stod att de skulle ta upp till ett dygn att torka. Efter två dygn var mina fortfarande inte torra. De flesta gick sönder när jag skulle lossa dem från folien, fast jag var hur försiktig som helst. Det skulle legat blommor runt kanten på ett par ställen och varit ett helt fång uppepå. Men det räckte i alla fall till en liten bukett nästan hela liljor i mitten, på den ena tårtan... Den andra fick bara spritsad smörkräm. Nästa gång ska jag hitta ett annat recept på kristyr och börja en hel vecka innan med blommorna. Då borde det väl funka?

Tårtan var god i alla fall! Och det är väl egentligen det viktigaste? Även om det inte är roligt att presentera en tårta man inte är helt nöjd med utseendemässigt. Jag använde mig av vanliga sockerkaksbottnar och mellan de första två hade jag en citronkräm gjord på citronfrommage, lemoncurd och lite extra gelatin för stadgan. Mellan de två andra hade jag en blåbärsmousse gjord på frysta blåbär, lite socker, vispgrädde och gelatin. Blåbär och citron är fantastiskt gott ihop! Sen spacklade jag hela tårtan tunt med en philadelfiasmörkräm innan den täcktes med marsipan.

När det gäller marsipan så blev den för det första alldeles för mörkt grön. Fulare än ett prinsesstårtelock och mycket mer jobb. Färgen mörknade mycket mer än jag trodde. Sen ville den bara spricka hela tiden. Jag fick ett tips att använda potatismjöl när man kavlar ut, för att det sedan bara är att borsta bort överflödet. Men jag tror att den blev för torr av det, för den sprack väldigt lätt, och det syns också lite på den färdiga tårtan. Nu har jag tagit reda på att man kan använda glukos i marsipanen för att få den smidigare och lite segare. Det ska jag testa nästa gång! Eller så återgår jag till att kavla mellan plastfolieark, fast det är så tråkigt med mönstret som blir av de små vecken i folien. Det är näst intill omöjligt att få den helt slät och fin.

Så här blev den i alla fall, den färdiga tårtan. Och den var som sagt i alla fall riktigt god!