tisdag 27 augusti 2013

Nya familjemedlemmar!

Idag hände det. Äntligen!

För tre veckor sedan "försvann" en av våra hönor. Plötsligt en kväll satt hon inte i hönshuset när jag skulle stänga för natten. Ja, det har ju hänt förut ett par gånger, och varje gång har man ju hoppats att hönan ska komma med en hel skara små kycklingar (eller i alla fall en!) trippande efter sig på rad. Men efter fyra veckor (det ska ta tre) har man fått ge upp. Varje gång. Och inse att det nog är räven som varit framme ändå.

Men inte den här gången!

Den här hönan har alltid varit lite speciell. Hon har tidigt på mornarna flygit över stängslet och gett sig iväg några timmar. Hela året. Vi har inte fått ett enda ägg av henne, vad jag vet. Det är till och med så att vi varit osäkra på om det verkligen är en höna.

Men ett par dagar efter att hon försvann kom hon fram en timme och käkade lite. Så var hon borta ett par dagar igen. Och så fortsatte det. Så nu har vi ju hoppats. Jag satte gränsen till i övermorgon. Då skulle jag leta ordentligt ifall det var så att det kläckts några på höskullen som inte kunde ta sig ner därifrån. Man vill ju inte att de ska bli råttmat någon dag när mamman är ute och skaffar mat till sig själv.

Men så såg jag henne ligga vid kaninburen idag. Jag tänkte att hon väl ville äta lite, som vanligt. Men när jag tittar ut en timme senare är där en hel flock med kycklingar runt henne. Närmare bestämt 9 st ljuvliga små dunbollar. 7 st gråsvarta och 2 st gula. Åh, de är så söta!

Nu hoppas vi att alla kommer överleva och att hon har förstånd att hålla dem varma eftersom det börjar bli lite kallt på nätterna. Men det kommer säkert gå bra. Hon verkar ju ha ganska bra mammainstinkter hittills!
































söndag 25 augusti 2013

Födelsedagskalas

I helgen har vi haft kalas. Jag, min ena dotter, min lillasyster och min pappa fyllde år i veckan. Mycket tårta har det blivit!

Här följer min och dotterns tårtor. Vi dekorerade en var, men de har samma innehåll. Vanliga sockerkaksbottnar med jordgubbssylt och vaniljkräm i nedersta lagret och citronfrommage i det övre. Grädden är blandad med lemon curd för en fräsch och god citronsmak. Och jag kan verkligen rekommendera björnbär och citron. Underbart ihop!

tisdag 20 augusti 2013

Äppledags!

Nu mognar äpplena på löpande band i trädgården. Just nu är det Transparente Blanche som är mer eller mindre mogen. Gott att äta och utmärkt till det första äpplemoset och de första äpplekakorna. Snart är Oranie-äpplena färdiga och därefter tar det väl några veckor innan höstäpplena börjar mogna och sen kommer vinteräpplena fram i november. En härlig tid nu när det finns något att använda från trädgården närhelst man bli sugen på att baka och liknande.

Roliga maskiner sägs ju vara mannens område. Allt verkar kunna bli lite roligare bara man har rätt maskiner och verktyg. Det gäller ju i hög grad även i köket, tycker jag. Men där handlar det också om (i alla fall i mitt fall) att det även är roligare om prylarna är snygga, samtidigt som de fyller en bra funktion.

Nu har jag i alla fall upptäckt att med roliga maskiner och prylar kan man även få barnen att tycka att det är roligt att hjälpa till!

Jag har länge velat ha en äppleskalare. Dels för att jag tycker de är fina, men mest för att de faktiskt verkar praktiska. Jag har ingen passértillsats till min hushållsassistent. Har man det är nog det här redskapet lite överflödigt, för då är det bara att stoppa ner äpplena i kastrullen med skal, kärnhus och allt, så skiljs det åt i passértillsatsen sedan. Men jag har alltså fått skala, klyfta och kärna ur för hand. Tills nu.

Sätt fast äpplet på piggarna, veva, och sen blir äpplet både skalat, skivat och urkärnat på ett kick. Barnen står på kö för att hjälpa till med både äpplemos och äpplekakor nu. Eller bara för att fixa roligare äpplen till mellis.

En underbart snygg, rolig och användbar kökspryl som finns av olika märken och som jag varmt kan rekommendera!









































Den här dagen var det mycket olika saker på gång i köket, där av den extremt röriga köksbänken i bakgrunden. Men det bjuder jag på! Det är väl bara härligt att det inte är så tillrättalagt jämt?




måndag 19 augusti 2013

Pärlpyssel

Ibland pysslas det så det står härliga till i det här huset! Och det är extra roligt när det är nån annan än jag som sätter igång med pysslet. Så var det nu.

Dottern läste i KP (Kamratposten) om ett enkelt sätt att piffa hörlurs- eller laddarsladden till mobilen. Det är inte bara för att det är snyggt utan det gör det också lättare att hitta sina egna sladdar om man brukar ladda ihop med andra i t ex skolan.

Man behöver en lagom tjock sladd och ett gäng klassiska pärlplattepärlor. Och så rätt mycket tid och tålamod. Men särskilt svårt är det inte.

Man skär eller klipper ett snitt i pärlan (I KP stod det att man kunde klippa med nagelklippare. Det krävde tre-fyra klipp per pärla och blev lite snett och vint. Vi tog en skalpell och då blev det ett rakt snitt i varje, men det kräver lite vuxenhjälp.) och trär helt enkelt på den på sladden. I den ordning och det mönster man själv vill. Eller helt slumpartat om man föredrar det. Snyggast tycker jag att det bli om man försöker få alla pärlskarvar på samma sida av sladden.

Här är Signes variant till piffning av syrrans laddarsladd:




































fredag 16 augusti 2013

Köket börjar bli klart!

Äntligen börjar köket bli klart. Efter en lång tids mycket långsam renovering.

För er som inte vet så hade vi lite fuktskada i väggen/fönsterbänken bakom diskbänken och började under våren riva ut diskbänksskåpen och byta ut dem och laga upp väggen bakom och fönstret igen. Så bestämde vi oss också för att göra lite mer ytrenovering när vi ändå hade tömt det mesta ur köket.

Vi har tapetserat om med en härligt gammaldags stänkmålningstapet i vitt, blått och rött och satt en lantlig panel längs kortväggen med en hylla över. Precis som jag alltid velat ha det! Visserligen hade vi en väldigt trevlig hylla i köket förut (här ser ni den), som inte får plats nu, men den kommer att hitta någon annan plats i huset. Vi har också målat nästan alla ytskikt vita. Många lister var gula tidigare, i samma färg som skåpen. T ex vid fläktkåpan. Nu är de vita och jag tycker att den ger intryck av mer gammaldags genuin spiskåpa nu. Jag skulle också vilja byta ut eller måla listerna ovanför kaklet vid spisen, men de stör inte lika mycket. Har också funderat på att göra en "spiskrok" eller "spjällvred" i svartmålat trä på fläktkåpan. Men det har jag inte fått igenom hos övriga beslutsfattare än. Men om någon har en snygg sådan vid öppna spisen eller på nån kakelugn får ni gärna fota eller rita av den och skicka till mig. Ni vet en sån där lite s-formad, svängd historia i smide.

Renoveringen stannade av lite över sommaren, och det är fortfarande lite kvar med bänkskiva mellan spis och diskbänk men nu har vi "flyttat in" ordentligt igen och det funkar och ser hyggligt klart ut i alla fall.

Så här kommer lite bilder (med lite suddig och halvtaskig kvalité) från mitt "nya" underbara lantkök. Och ja, jag älskar plåtburkar och har lite för många. Och ja, det är thé i nästan allaihop. Inga burkar är tomma och bara till prydnad. Frukosthörnan med müssli och flingor m.m. är till höger och théhörnan är till vänster. Att jag gillar rött och prickigt undgår nog inte heller någon. Jag är t ex glad över mina stolsdynor från Rusta och min ljusstake i fönstret från någon gammal julkollektion. Sakerna med decoupage på (klockan på hyllan, brickorna, melittafilterhållaren bredvid fläkten, den lilla kryddkorgen på vågen på hyllan och hushållsrullehållaren) har jag gjort själv. Jag tar gärna emot beställningar på decoupage på era egna gamla brickor och liknande om ni har något som behöver målas om och förnyas! Det praktiska och snygga kryddstället vid spisen har min svärfar gjort. Jag vet att man ska ha kryddorna mörkt i ett skåp eller en låda men jag tycker att det är snyggt och inspirerande att ha dem framme. Duken på bordet och grytlapparna är hemsydda.

Hyllan blev verkligen jättebra och jag är så nöjd med den. Men sakerna kommer antagligen att byta plats många gånger. Och det är ju det som är så kul! Att flytta om och inreda på nytt och göra nya stillében. Och att man får plats med både böcker, tavlor, burkar och annat. Saker både till nytta och till lyst.

Jag älskar mitt "nya" kök!















torsdag 15 augusti 2013

Ljussken

Nu börjar det bli mörkare om kvällarna. Är det inte egentligen ganska härligt?

Hur skönt det än är med sommar och värme så älskar jag hösten. Att få klä på sig mera kläder. Varma sockar och tjocka tröjor och kura in sig i en filt i soffhörnet med en god bok eller en bra film. Eller att tända en brasa i kaminen och njuta av den härliga värmen som blir av det. Eller att få tända en massa ljus inomhus. Och för den delen också utomhus. Det har jag längtat efter!

Häromkvällen var det regnigt och lite ruggigt och då tände vi ljus inne för första kvällen på mycket länge.

Ljuslyktan har min mans gamla moster tillverkat en gång för länge, länge sen. Jag tror att hon har klippt mönstret i nån slags bleckplåt eller liknande.

Jag älskar ljuslyktor med genombrutet eller graverat mönster så att det kastar skuggor med vackra mönster när de är tända. Precis som den här!

Nu ser jag fram emot många mysiga kvällar framöver med ljuslyktor eller brasor tända. Men först vill jag hinna bada ett par gånger till och njuta lite mer av sommaren som faktiskt inte är riktigt slut än.

Augusti är den bästa och vackraste tiden med lite av både sommar och höst på en gång!







Ett år sen

Idag är det precis ett år sedan min älskade katt Tiger fick somna in, efter en tids sjukdom. Jag skrev om honom här.

Sedan dess har en hel del hänt.

I februari kom vår nya katt Noel till oss. Han ger oss mycket glädje och är en underbart social och trevlig katt som gärna hälsar på mig på mitt jobb, precis som Tiger gjorde. Men han är ju liksom inte samma katt, så saknaden efter Tiger är ändå stor, även om den blir mindre och mindre och lättare att leva med ju längre tid som går.

Men glömma honom kommer jag aldrig göra. Och det är ju inte heller det som är meningen i ett sorgearbete. Oavsett om det gäller ett djur eller en männsika. Man lär sig leva med sorgen och det gör med tiden mindre ont, men glömma, det gör man aldrig.

Nu sitter det en nya katt i fönstret på mitt jobb, nästan precis som den gamla gjorde.

Nu ligger det en ny katt bredvid mig i soffan, nästan precis som den gamla gjorde.

Nu kommer det en ny katt och stryker sig mot mig när jag är ute i trädgården, nästan precis som den gamla gjorde.

Mycket är samma och nästan likadant. Mycket är ändå helt olika. Och det är bra.

Noel är en underbar katt. Min första katt som jag tar över i vuxen ålder (han var fyra när han kom till oss), och det är spännande. Vi lär känna varann mer och mer hela tiden och jag blir så glad när jag märker att han vill vara med oss och tycker om vårt sällskap, liksom vi tycker om hans. Och inget av det är ju självklart på något sätt. Vi lär oss kommunicera mer och mer hela tiden, men det är mycket svårare än med en kattunge, som man ju präglar ändå från början.

Det här är nytt och annorlunda och precis vad jag behövde!


 Först en katt på min älskade Tiger, katten som var min bästa vän och följeslagare i mer än 13 år.


Sen en bild på min nya vän Noel som jag hoppas ska bli mig lika kär med tiden. Fler bilder på ljuvliga och vackra Noel hittar ni här.

Vår röda katt Toker har vi fortfarande kvar. Han är också och hälsar på mig på jobbet ibland, och då ser det gärna ut så här:

























Och lite fler bilder på vackra Toker kan ni hitta i det här inlägget. Toker är en härlig katt som tar stor plats, både med sin kroppsvolym och med sitt sätt. Alla är de olika personligheter och det är bra och precis som det ska vara.

Nåt underbarare djur än katter tror jag inte går att hitta och jag vill aldrig vara utan dem!




tisdag 6 augusti 2013

Finns det nåt sötare?

Häromdagen var jag kattvakt. Jag skulle se till två vuxna och fyra kattungar. Ungarna skulle ha välling och de var i sin allra mest bedårande ålder, sisodär en 4-5 veckor, busiga och lite tufsiga. Man bara smälter!

En av de vuxna katterna gick ut en sväng och när den skulle släppas in tog vi med en treårig kompis på besök. Han, liksom vi andra, blev alldeles stormförtjust i de små liven.

Finns det egentligen nåt sötare?