Lycklig av ägg!

Det är så underbart att ha höns! Jag kan inte säga det nog många gånger men alla som har möjligheten borde verkligen skaffa höns.

Vi har alltid ätit mycket ägg i familjen. Barnen äter gärna både stekta och kokta ägg och vill man att de ska äta ordentligt med frukost ör det bara att koka eller steka ägg. De äter två var med smörgås till och det står man sig ganska länge på, till skillnad från en tallrik fil eller youghurt och ett glas o'boy... Sen äter vi pannkakor ibland och bakar en hel del så det är alldeles underbart att nu vara i princip självförsörjande på ägg. 

Det händer att vi får köpa till ägg ibland, framförallt på hösten när de värper lite mindre. Våra brukar värpa som minst i oktober-november för att sedan sätta igång igen precis efter jul. Man trodde ju annars att det skulle vara stiltje i produktionen i jan-feb när det är som mörkast och att det skulle sätta igång igen i mars-april när ljuset återvänder, men så funkar i alla fall inte våra hönor. Och nu har vi haft dem i tre-fyra år.

Från början var det makens idé med höns och jag måste erkänna att jag inte alls var tänd på idén. Vi har haft hönseri här i byn tidigare och det vet man ju hur det luktar. En stark doft av amoniak och hönsgödsel som sprids på gärdena är den absolut värsta gödselstanken. 

Men eftersom vi hade ett gammalt hönshus och kunde få överta en gammal mosters reden så bestämde vi oss ändå för att prova. Med viss skepsis från mitt håll. Vi fick en tupp och några gamla värphönor från ett par kompisar. Hönorna kom från början från hönseriet och var vanliga vita, lite tråkiga. Men trevliga! Det är så rogivande att se de gå runt och picka i trädgården. Fast ibland är de lite väl närgångna och har till och med varit ganska långt inne i huset vid ett par tillfällen. Men de är så mysiga. Äter ur handen och följer efter när man går över gårdsplanen (säkert bara för att de är hungriga men jag inbillar mig att det är för att de gillar mig!) och skrockar så där hemtrevligt som bara hönor kan. 

Och det är inte alls så mycket jobb med dem. Man mockar ibland. Strör ut nytt strö då och då, ovanpå det gamla om man är lite lat, men det funkar... Ny halm i redana emellanåt och så fylla på mat och vatten varannan-vartredje dag. Våra får vara i utegården på förmiddagarna för att hinna värpa (annars värper de på alla möjliga ställen där vi aldrig hittar äggen) och sen är de helt frigående på eftermiddagarna. Och gödslar hela vår trädgård och dricker vatten ur regntunnorna och pickar i sig gräs och ogräs där de kommer åt.

Efter hand har vi utökat vår flock. Köpt kycklingar vid ett par tillfällen av lite olika raser. Och bytt ut tuppen mot en yngre. Just nu har vi en mörkgrå Marantupp som heter Gunnar och en brun fluffig Dvärgcochintupp som heter Lilla Loppan. Kycklingarna brukar få namn men de vita hönorna är namnlösa. Vi har nu fem vanliga vita och två svartvita Bramahönor. Så köpte vi sju kycklingar i år och nu har de första börjat värpa för ett par veckor sedan. Och det verkar som om vi hade tur i år: jag tror att sex av sju är hönor, men det är inte helt säkert än. 3 har i alla fall börjat värpa. Och både hönsflocken och äggskörden är så vacker nu: många olika nyanser på både hönor och ägg. Fantastisk rikedom!