Enkla burkar till dotterns rum

Gjorde häromdagen lite fina pennburkar till mellandotterns rum, som vi håller på och renoverar. Jag bjuder på en liten tjuvkik på rummet också.

Pennburkarna är enklast möjliga av rengjorda konservburkar som klätts med tillskurna restbitar av tapeten. Var noga med att det inte finns några vassa kanter på burken. Enklast är att använda en konservöppnare som inte skär upp locket utan "klämmer av det". Sådan finns t ex hos den stora leverantören av plastartiklar. Den är dyr men klart värt det om man har små barn som inte ska skära sig eller om man vill pyssla och återanvända sina konservburkar. Plåt är vasst!

Mät höjden på burken innanför plåtkanterna och mät omkretsen. Skär till. Sätt dubbelhäftande tejp längs över- och underkanten på burken och även från överkant till nederkant, där du fäster första änden på tapeten. Min bit gick ca 7 mm omlott så jag satte även en tejpbit längs den sista kortkanten på tapeten, så att allt sitter fast ordentligt. Jättelätt! Tre burkar tog nog mindre än 10 minuter att göra. Tapet är lagom tjockt att arbeta med, så burkens räfflor inte syns igenom, men annars går det ju att använda andra fina papper också, som scrappapper, hyllpapper eller presentpapper.

Den vackra tapeten heter "ECO Revival" och är lite 50-tals retro. Den finns i flera olika färgskalor. Den här går i lite gammalrosa/lila/purpur med lite beigegrönt i. Den sitter på snedtaksväggen och motsvarande långvägg är målad i "gammalrosa" hämtad från en av blommorna i tapeten. Färgen heter "Porpuri", eller nåt liknande. De två kortväggarna målade vi vita, med undantag av garderobsdörrarna som har fått griffelfärg. Jag tyckte den var lite svår att måla med, men jag hade ju tapet under, så det kanske berodde på det. Jag hade målat minst 2 lager med vit färg först och slipat emellan för att få det så slätt som möjligt. Den duger att rita och skriva schema på i alla fall!

Hon fick ärva en "ny" säng häromsistens och sen dess har hon inte kunnat ha något nattduksbord, eftersom sängens lådor då inte kan dras ut så lätt. Så nu kom det upp en hylla ovanför elementet, som räcker till myslampa, bok, vattenglas, m.m. Sängens träfärgade detaljer ska nog målas. Eller så slår vi på stort och köper dagbädden "Hemnes" från det stora varuhuset. Den är drömmen eftersom det finns en färdig extrasäng för övernattande kompis under, plus förvaringslådor.

När korten togs hade vi inte fått upp alla tapetvåder än, så den rosa färgen är den gamla tapeten. Den var för kall och "pastellig" i färgen. Nu ska det vara lite mysigare och lite mer ombonat. Drömmen är en heltäckningsmatta, men vi kanske får nöja oss med en stor och lurvig ryamatta i nån vacker purpurfärg.

Skrivbordet är svärmors gamla "sminkbord". Vi har inte helt bestämt oss för om detta räcker i storlek. Vi har ett större i samma stil med fem lådor på lut i ett förråd. Kanske byter vi till det senare. Men just nu är skrivbordshörnan vit med sina hyllor ovanför. På övre hyllan ska det antagligen bli en rad med tidsskriftssamlare och andra förvaringslådor, klädda med tapet.

Sen återstår ju hela piffet och pyntet och iordningsställandet med gardiner, kuddar, överkast, ramar, speglar, krokar, knoppar, m.m. Men det återkommer vi till en annan gång!

Den lilla, lilla kycklingen

I helgen som gick köpte vi lite fler kycklingar, eftersom våra hönor bara lyckats ruva fram en själva. Jag köpte tre stycken som jag skulle sätta in hos den höna som fått en egen. De var ungefär lika gamla, så vi ville se om det skulle gå. Och det verkade det göra. Hon lät dem ligga under sig och allt verkade frid och fröjd.

Dottern köpte också en egen höna med fem kycklingar, för egna pengar. Så det är ett fasligt pipande i hönshuset nu.

Så på måndagen kom dottern och sa att mamman pickade på två av kycklinarna. Min höna, alltså. Den svarta "Kråkan". Men vi satte tillbaks dem igen och bevakade dem typ varje halvtimme hela kvällen och det verkade okej. Mest låg de under henne ihop med de andra två och vi såg inget pickande.

Men när jag kom ut på tisdagmorgonen låg den ena kycklingen ner. Och då kunde man se att den var mycket mindre och klenare än de andra, så den hade nog inte fått komma fram till matskålen någon gång. Eller inte orkat. Och så hade hon hackat på den. Inga synliga sår men den var lite tufsig. Jag försökte få fram den till maten men då puttade "Kråkan" ner den i vattenskålen. Så då fick den bo i en låda på mitt kontor.

Till en början verkade det gå bra. Den fick lagom med värme från skrivbordslampan. Men den var kall och blöt så det fick bli i mina händer framför elementet i stället för den lade sig ner och ville inte stå upp. Jag blåste den torr men trots det gick det inte att rädda den. Den slöt ögonen ganska snart efter att den kom in och jag försökte få i den några droppar vatten och rå äggula eftersom den inte ville äta mat.

Så efter några timmars försök kom dottern hem och tog över den droppvisa matningen. Vid ett tillfälle öppnade den ögonen och då tänkte vi att den höll på att kvickna till. Men så dog den...

Här är två kort på den lilla söta kycklingen när den precis var räddad ut vattenskålen. Därför hänger vingen lite, den är tung och blöt. Men den har börjat torka till lite redan här.

Den fick ett kort liv, ungefär en vecka, och hann inte ens få ett namn. Men så är naturens gång ibland. Antagligen var det något fel på den redan innan. Att den var sjuk eller svag redan från början. Det är oftast då hönorna pickar på dem. De andra tre (och de andra fem) mår just nu hur bra som helst i alla fall!

Försommarbukett och smygtitt på köksrenovering

Sen ett bra tag tillbaka håller vi på och renoverar köket. Det går inte snabbt i vår familj, men nu är köket i alla fall användbart igen och vi börjar så smått fylla på med saker igen, men det är lite kvar.

Vi har haft en vattenskada bakom diskbänken. Det saknades från början tätning mellan diskbänken och fönsterbrädan så vatten har droppat ner i väggen bakom. Och bänkskivan bredvid diskbänken var felkonstruerad (den hade infällda klinkerplattor som inte var rätt gjorda) så den bänken har ruttnat/möglat, liksom skåpen under och bredvid diskbänken. Så, det var bara att ta tag i det och riva bort och byta ut det som var skadat. Skåpen, bänkskivan, del av väggen och fönsterbrädan. Som tur var mest ytligt och inte murket ända in i reglar och isolering.

Så passade vi på att snygga upp ytskikten lite när köket ändå var tömt och vi höll på. Jag har försökt övertala maken sen vi flyttade in att vi skulle byta tapeter och sätta upp panel. Tapeten inhandlades men kom aldrig upp. Maken hade helst velat riva ut hela köket men det skulle vi aldrig ha råd med då det finns så mycket annat att göra på och i huset så nu fick det bli av i alla fall! Vit träpanel på kortväggen som ska få en hylla ovanför också. Jag håller bara på att "fnula" på konsoller och eventuell fräsning av kanten och liknande. Det kan ta ett tag... ;) Tapeten är en gammaldags stänktapet som vi även har i rummet bredvid. Med mönster i rött och blått. Sen ska ju bara skåpen skruvas fast, bänkskivan väljas och sågas till och fästas, fönstrena målas (3 st med många rutor, de är öppningsbara i tre delar med genomgående spröjs på åtminstone en) osv. Men det börjar likna ett kök igen, och ett ganska fint sådant, om du frågar mig!

Här kommer en favoritbukett, så här på försommaren. Prästkragarna har nog tagit lite längre tid på sig än vanligt men jag hoppas att de slår ut här inne i vasen. Det är blåklint, akleja och förgätmigej, samt prästkrage i knopp.

Köksmöbeln är en gammal IKEA-möbel vi köpte som "matsalsmöbel" för säkert 17-18 år sen eller nåt. Bordet är nästan två meter långt och var ju alldeles för stort för köket när vi bodde i lägenhet, men vi köpte det ändå för jag drömde om att det skulle passa i mitt kommande lantkök. Och nu har vi bott här i tio år, med ett kök där bordet får plats. Jag gillar fortfarande min röda möbel men det börjar bli dags att slipa om skivan (och stolsitsarna). Nu när man inte har några småbarn som hugger med gaffeln längre...

Syrenblomssaft - en favorit i repris!

Förra året provade jag att göra Syrenblomssaft för första gången. Och det var så trevligt och gott att det garanterat kommer bli en återkommande tradition. Förra årets inlägg, med recept, hittar du här.

Nu har det ju varit rätt mycket rabalder om att man inte ska använda citronsyra, för att det tillverkas av bland annat mögel och inte alls kommer från citroner. Men jag som syltar och saftar en del har ju alltid använt mycket citronsyra. Det ökar hållbarheten, har en viss konserverande verkan, ger syra och bevarar färgerna. Är det nån som vet om det finns nåt bra alternativ? Naturligtvis förstår jag ju att citron borde kunna användas, men är det någon som gör sån här "3-dagars-saft" utan citronsyra och kan ge mig några bra proportioner? Annars får jag väl prova mig fram när jag gör nån annan saft. Och, är Askorbinsyra i påse också fusk? Eller är det äkta vara utvunnet från nån naturlig råvara? Nån som vet?

I år tänker jag mig att försöka hinna med fem sorters saft. Först ut är den lila Syrenblomssaften. Sen kommer den gula Fläderblomssaften. Sen den ljusgröna Svartvinbärsbladssaften (som egentligen redan borde vara gjord...) Den rosa rabarber- och citronsaften kan göras närsomhelst under sommaren. Och i juli tror jag det är dags för Älggrässaften. Den är årets nyhet och den måste jag bara försöka hinna med i år. Jag hörde talas om den förra året men då hann jag aldrig med att göra någon.

Det finns naturligtvis fler sorter att prova. Alla görs ju på ungefär samma sätt. I stället för svartvinbärsblad (som blir jättegott, smakar lite som fläder men godare, enligt mig) kan man ta björkblad eller syrenblad. Jag kan tänka mig att björnbärs-, hallon- eller smultronblad skulle funka finfint också, om man har mycket av det. Bladen ska ju helst skördas när de är späda, så det är ju senvår eller försommar som gäller i de flesta fall. Tipsa mig gärna om ni har fler saftsorter som är värda att prova.

Igår plockade jag i alla fall syrener till årets saft. Jag gjorde en och en halv sats enligt förra årets recept. Och petade ner 8-10 klasar av mörklila ädelsyren. De doftar inte så gott och ger nog ingen smak (hoppas den inte ger en besk ton bara) utan tanken är att de ska kunna förstärka färgen lite grannm då jag tyckte den blev i ljusaste laget förra året. Outspädd är den fin men drickfärdig sytes knappt färgen alls.

Det är ett kärt nöje att göra syrenblomssaft. Doften när man rensar är nästan överväldigande. Måste provas! Och på fredagkväll blir det provsmakning.

Upphällt och klart. Nu ska det bara stå svalt i tre dygn och dra. Och sen silas och hällas på vackra flaskor. Sen är det bara att njuta!











Min saftbunke är en praktisk gammal sak från Tupperware som jag fått som värdinnegåva för en herrans massa år sedan. Tänkt att baka bullar i, tror jag, men det har jag aldrig gjort. Men den rymmer mycket och har tättslutande lock så saft är den perfekt till. Och rätt snygg är den också, tycker jag.











Liten närstudie av innehållet i bunken. Vackert med syren och citron!

Syrenblommor på nära håll.
















Lite doftande fägring blev det över. Håller inte länge i vas men värt att njuta av så länge det varar.













Förra årets etiketter som får duga i år också. Svårt med färgerna så här på bild. Men de stämmer ganska väl med både blommornas och saftens färg i verkligheten.

En fulländad blomma

Om någon ber dig rita en blomma, hur ritar du då?

Jag tror majoriteten ritar en blomma med fem kronblad och en gul prick i mitten. Så har vi gjort sen vi var små. Men hur många blommor ser egentligen ut så? Kanske någon sippa eller anemon, men de flesta har nog sex eller sju blad, tror jag. Eller dubbla rader med blad, dvs någon sorts foderblad som skymtar fram bakom kronbladen. Eller så är kronbladen lite spetsiga och inte så där bulligt runda.

Men har du tittat på en förgätmigej på nära håll någon gång?

Den är verkligen sådär perfekt och fulländad och så lik det där som alla ritar. En underbart vacker liten blomma som ser ganska oansenlig ut där den växer i stora, skira fång. Men böj dig ner och granska den lite närmare så får du se en riktig skönhet!

En del kallar den ogräs för att den har en förmåga att sprida sig ganska vilt. Jag tror nog att den sprider sig med både frö och rötter men jag är inte helt säker. Men att den frösår sig lätt och villigt råder det i alla fall ingen tvekan om. Den kan växa i grusgångar, gräsmattor, rabatter och lite överallt.

Jag har åtskilliga förgätmigej i min gräsmatta och jag är så glad när de börjar blomma. Dels är de vackra där de står och sen är de så bra att fylla ut försommarens buketter med.

Vår syrenberså är först fylld med olika Scilla på våren, och sen kommer förgätmigej och gullvivor. Först framemot midsommar börjar vi klippa gräset i de delar där det växer förgätmigej och gullvivor. Så har de hunnit fröså sig innan vi klipper. På så vis kommer de villigt tillbaka nästa år igen.

Den vackraste blomma jag vet!

Om någon frågar vilken blomma som är min favorit, vet jag aldrig vad jag ska svara.

Men egentligen vet jag: Äppleblommor! Men jag kommer aldrig på det då, för jag tänker inte på det som "blomma" eftersom det ju är ett träd. Men titta på dem, så ljuvliga de är. Mörkrosa knoppar som bleknar lite när de slår ut. Då är de ljusrosa på utsidan och vita på insidan, så man får en hel massa färgskiftningar i en och samma blomma. Och så har man både knoppar och blommor precis intill varandra. Tillsammans med nyutsprungen grönska. Det är ljuvligt.

En del sorter har helt vita blommor, som ni ser på bilderna nedan. Jag vet inte vad just den här sorten heter, det är ett urgammalt, gigantiskt träd, som får ganska tidiga frukter med gult, lite rödspräckligt skal. Utmärkta till äpplepaj, äpplemos och att bara äta. Men inte att spara. De andra träden är bland annat ett Oranie med tidiga gröna äpplen och ett Transparent Blanche med jättetidiga gulgröna. Och sen ett Ingrid Marie som inte blommar än och så två andra som jag inte vet namnet på. Alla lika vackra och lika omtyckta av mig.

Och doften! Så underbar. Det skulle jag vilja ha som parfym.

Nu är den ljuvligaste tiden på året här, när bladsprickning och blomsprickning avlöser varandra. Körsbärsblommorna strör nu sitt flor över marken, äppleblommen är som vackrast och syrenerna har precis börjat visa färg.

Ta vara på tiden och ta åtminstone en liten runda varje dag och lukta och njut. Och har du ingen egen trädgård så ta en promenad i ett villaområde och "smygdofta" över häckar och staket. Snart är den här ljuvliga tiden förbi.

Bilderna fick lite skum färg. Jag ber om ursäkt för det. Det var lite dåligt ljus den här morgonen och hade precis regnat, det är därför bladen ser så blanka ut. Jag ska se om jag kan hinna med att ta några soliga äppleblomsbilder också, innan de blommat över för i år.

En liten kyckling vill bo hos oss!

Nu äntligen, har vi fått vår första kyckling! Lyckan är total i familjen just nu. Den är så söt!

Vi har haft svårt att få våra hönor att ruva. De vill liksom ligga lite till och från i två veckor, och sen bara slutar de. Och ibland lämnar de redet för att låta någon annan gå in och värpa, och sen lägger de sig i ett annat rede så äggen hinner kallna.

Men den här våren bestämde vi (jag) oss för att verkligen försöka få till tre veckors ruvning och inte bara ge upp efter två. Så jag har "tvångsinstängt" dem i mörkret i hönshuset för att de inte ska "vakna" och gå ut. Kanske taskigt, men de verkar inte ha lidit av det. Men ibland har de lycktas smita ut och då har jag fått jaga dem runt för att fånga in dem och få dem att fortsätta ruva. Skam den som ger sig!

Det är tre hönor som visat att de vill ruva. De är små, lite lurviga med fjädrar på fötterna och enligt de som vet ser de lite ut som Kindahöns. Men de är inte renrasiga. Två är helsvarta och en är brun- och svartspräcklig.

Den spräckliga ("Nugget", heter den, de andra två heter "Kråkan", båda två) låg längst och mest villigt. Men det hade gått drygt tre veckor. Så egentligen hade jag redan gett upp. Jag skulle gå ut och plocka bort äggen så vi äntligen kunde få lite färska ägg igen, för det har varit lite si och så med det nu när hönorna ligger och ruvar. Men då fick jag se ett centimeterstort hål i ett ägg och där innanför fanns en liten näbb som pep!

Hönan fick flytta in i en fågelbur under värmelampan med sina ägg men trots det dog kycklingen. Den orkade inte ta sig ur sitt ägg. Sorgen var stor.

Nu började jag ge upp på riktigt. Den spräckliga hönan flyttade ut och har inte velat ruva alls sedan det sorgliga hände. Hon är klar med sitt för den här säsongen, skulle jag tro. Men de svarta envisas. Så efter typ fyra veckor eller mer tänkte jag att nu ska de också ut. Jag skulle plocka lite färska ägg och lyfter på ena hönan, och fram tittar det sötaste jag någonsin sett: En underbar och alldeles färdig liten kyckling! Den var nog minst två dagar gammal, torr, fjunig och fin.

Så nu är lyckan total i både hönshuset och familjen igen!

Nya familjemedlemmar

För en dryg månad sedan fyllde sonen åtta år. Och då hade han blivit lovad ett eget husdjur. Tjejerna har varsinn kanin. Sonen har pratat om fåglar i flera år, och alltid varit fascinerad av dem. Helst av allt skulle han vilja ha en papegoja. Men att skaffa ett djur som kan leva i 30 år eller så, det har jag ingen lust med. Och dessutom är de dyra, kräver större bur, osv.

Nu kom vi över en jättefin fågelbur billigt på en loppis i somras. Den är stor och helt perfekt. Vi hade en mindre på vinden sedan tidigare. Den funkade bra på 80-talet, men idag ställs det lite andra krav än då. Eller om det bara är rekommendationer, men ändå!

Men sen när vi kom till djuraffären började sonen vela lite och var plötsligt inne på hamster av någon sort. Visst, de är jättesöta. Men hur roliga är de? Nattdjur. Skräckslagna i början och arga för att man stör dem i deras sömn. Då bits de. Och det kan ta upp till ett halvår innan de slutar bitas och tycka att de blir störda och har vant sig vid att bli hanterade på dagtid. Och då har barnen hunnit tröttna för länge sedan. Jag vet att detta är skräckscenariot och att det oftast går mycket bättre än så. Men hamster känns inte som nåt bra alternativ ändå. En råtta utan svans, liksom.

Så, till slut, efter lite övertalning, blev det två undulater som fick följa med hem i alla fall. En blå, Smulan, och en grön, Kakan. Jättefina!

Och då vaknade jaktinstinkterna här hemma. Oj, oj, oj, vad den store, svarte jägaren blev intresserad. Minsta chans att komma åt buren skulle tas. Så nu är det stängt till sonens rum. Hela tiden.

Ändå dog den ena fågeln av någon anledning häromdagen. Troligen ihjälstressad på något sätt. Flugit in i burgallret och brutit något eller fått en hjärnblödning av det eller nåt. Ja, shit happens, om man får va så krass. Så det blev en ny blå fågel häromdagen. Kanske heter den nya Muffins? Det är lite oklart än. Men så här ser de ut i alla fall:

Nu vaktar vi ännu noggrannare och stänger alltid dörren. Vilket vi gjorde innan också. Och det är inte helt säkert att det är kattens fel. Ingen minns att dörren varit öppen. Ett mysterium!

Men den nya blå är tamare och trevligare och mindre rädd än den första, så kanske, kanske var det något fel på Smulan från början. Nu hoppas vi att katten ska tröttna och fåglarna trivas bra hos oss och bli lite tama och hanterbara. Så inte barnen tröttnar...

Rabarberkaka

Årets första skörd av rabarber är gjord. Och visst är det något speciellt med de där första? Likadant om det är smultron, jordgubbar, potatis, morötter eller hallon. Vad man än skördar för första gången smakar det lika gott! Men rabarbern är nog ändå alldeles speciell. Den är ju det allra första man kan skörda på våren, om man undantar nässlorna. Och Jordärtsskockorna som står kvar sen i höstas och fortfarande kan skördas.

Fick ett recept av Sara i hennes blogg, som jag bara var tvungen att prova. Du hittar det här. Enkelt att göra, lite roligt att grädda det i en stekpanna. Och ljuvligt gott!

Vi avnjöt den med vaniljsås till, men jag tror att en god vaniljglass hade funkat minst lika bra. Väl värd att prova!

Försommar

Försommaren kom snabbt i år. Nästan samtidigt som våren. Man blir lika överraskad varje år, men i år tror jag det var kortare vår än vanligt.

Gullvivor och förgätmigej blommar samtidigt med Scilla och blåsippor. Och Blåklinten i rabatterna har stora, svällande knoppar, på väg att spricka ut.

Här är veckan bukett, placerad på en liten silverbricka på mitt älskade symaskinsbord i hallen. Det är en sån lycka att få ha en hel möbel att arrangera stillében på, inte till nån nytta alls, annat än till lyst!

Här hittar du ett annat inlägg med bilder från hallen, ifall du glömt hur den ser ut. Men symaskinsbordet byter ofta skepnad. Det är där årstider och högtider växlar oftast och snabbast. Ett tacksamt ställe att pynta eftersom man går förbi det så ofta och det är det första man får i blickfånget när man kliver in hos oss. Om man orkar lyfta blicken förbi alla skor och dammråttor...

På bilden syns Porslinshyacint och Vildtulpaner, tillsammans med Förgätmigej och Gullviva. En bukett som jag inte vet om den ska klassas som "Vårbukett" eller "Försommarbukett" och det gör inget. Vackert är det i vilket fall!

Den blomstertid nu kommer

Nu är den äntligen här! Tiden då man kan frossa i blommor. Ja, frossa är kanske inte rätt uttryck så länge det bara gällde de små vårblommorna, som har så korta stjälkar att det knappt känns lönt att plocka in dem. Men de är oftast så många att man kan plocka små buketter och ställa på alla möjliga ställen. Perfekt att använda små äggkoppar eller snapsglas till detta. Jag har några som aldrig används till annat än vårblommor och det är en kär tradition när man äntligen får fylla dem med scilla, vårlök, violer och annat och placera ut i hela huset. Med fördel lite högre upp på bord och hyllor så man kommer riktigt nära. Kanske en bukett violer på nattduksbordet vore något till nästa vår?

På bilderna nedan syns från vänster Porslinshyacint, Scilla och Vårstjärna. Tror att alla tillhör släktet Scilla, men är inte helt hundra på detta. Kanske nån läsare som vet?

På sista bilden skymtar också den nyfikna katten Noel, som funnit sig väl tillrätta i familjen och vill vara med överallt. Även på bordet...

Vår på trappen

Nu är våren här!

Så här såg det ut på trappen för ett par veckor sedan. Nu är minipåskliljor och pärlhyacinter överblommade, både i krukor och rabatter. De har inte lång blomningstid, men jag tycker ändå det är värt att satsa några kronor på att köpa lökväxter och plantera i krukor på trappen, för man kommer mycket närmre blommorna än om de står i rabatten. Sen, när de blommat över, är det bara att plantera ut dem i rabatterna och så får man njuta av dem flera år framöver. De flesta kommer villigt tillbaka år efter år, kanske med lite gödning, men annars sköter de sig själva.

Nu får lökarna lämna plats för penséer, kryddväxter och annat i väntan på pelargoner och övriga sommarblommor.