Slit och släng?

Att laga är nåt av det mest tillfredsställande som finns, tycker jag! Att ha en pryl som varit bortom räddning och som efter lite möda plötsligt går att använda igen är fantastiskt. Spelar ingen roll om det lagas med lim, nål och tråd, spik, skruv eller Silvertejp. Det är kul att laga. Och bra för miljön och vår planet. 

Men det tar oftast tid för mig att laga. Jag har burkar fulla med småsaker som väntar på att limmas. Lådor fulla med trasiga kläder. En del hinner växas ur och då får de bli nåt annat istället. Eller till nån annan. En del saker går inte att laga ens när de legat till sig lite, men då kan delar av det bli ett smycke eller en detalj på nåt helt annat. Återbruk är underbart. 

Ett av alla klädesplagg som legat länge och väntat är den här fina tunikan. En rätt dyr sak från Gudrun Sjödén som det är synd och skam att den inte fått bli använd på så länge. Men ibland tar det tid att klura ut hur det ska lagas på bästa sätt. Och så måste lusten infinna sig. 

Här fanns det en reva på baksidan på ca 5x5 cm i vinkel. Ganska långt ner på ena sidan men fullt synligt. Nu fick det bli svart vlieselin på baksidan och en massa sicksack från framsidan. Kanske inte världens snyggaste lagning men nu tål den att slitas på ett par år till. 

Och jag känner mig så nöjd! :)

Syns ju knappt, eller hur!?