För tre veckor sedan "försvann" en av våra hönor. Plötsligt en kväll satt hon inte i hönshuset när jag skulle stänga för natten. Ja, det har ju hänt förut ett par gånger, och varje gång har man ju hoppats att hönan ska komma med en hel skara små kycklingar (eller i alla fall en!) trippande efter sig på rad. Men efter fyra veckor (det ska ta tre) har man fått ge upp. Varje gång. Och inse att det nog är räven som varit framme ändå.
Men inte den här gången!
Den här hönan har alltid varit lite speciell. Hon har tidigt på mornarna flygit över stängslet och gett sig iväg några timmar. Hela året. Vi har inte fått ett enda ägg av henne, vad jag vet. Det är till och med så att vi varit osäkra på om det verkligen är en höna.
Men ett par dagar efter att hon försvann kom hon fram en timme och käkade lite. Så var hon borta ett par dagar igen. Och så fortsatte det. Så nu har vi ju hoppats. Jag satte gränsen till i övermorgon. Då skulle jag leta ordentligt ifall det var så att det kläckts några på höskullen som inte kunde ta sig ner därifrån. Man vill ju inte att de ska bli råttmat någon dag när mamman är ute och skaffar mat till sig själv.
Men så såg jag henne ligga vid kaninburen idag. Jag tänkte att hon väl ville äta lite, som vanligt. Men när jag tittar ut en timme senare är där en hel flock med kycklingar runt henne. Närmare bestämt 9 st ljuvliga små dunbollar. 7 st gråsvarta och 2 st gula. Åh, de är så söta!
Nu hoppas vi att alla kommer överleva och att hon har förstånd att hålla dem varma eftersom det börjar bli lite kallt på nätterna. Men det kommer säkert gå bra. Hon verkar ju ha ganska bra mammainstinkter hittills!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar