Många tror att bara för att man syr en del så har man en jätteflashig symaskin. Men det har inte jag.
Den här fick jag när jag skulle flytta hemifrån. För drygt 20 år sedan. Och den var begagnad redan då. Mina föräldrar hade köpt tre maskiner, en var åt mig och mina systrar, begagnade från nån syslöjd som skulle uppdatera sin maskinpark. De var servade och genomgågna av återförsäljaren. Och den har funkat perfekt i många år.
Men häromsistens var den nära att ge upp igen. Jag skriver igen, för jag var tvungen att lämna in den på reparation för kanske 5 år sen. Då slutade den att mata fram och ville bara backa. Och nu var det ungefär samma fel igen. En längre tid har den krånglat och hackat om syr för snabbt eller med för stora eller för breda stygn. Dvs den klarar allt det vanliga, men inga ytterligheter. Och ändå tycker jag att jag har smörjt den mer regelbundet nu. Och frågan är ju om man ska fortsätta att laga en så gammal maskin? Självklart skulle jag gärna vilja ha en riktigt bra maskin som både kan brodera och quilta med bra resultat men det är bara att inse att jag inte syr och säljer så mycket att det nånsin skulle vara försvarbart att investera i nåt sånt. Och nåt som inte är mycket bättre än nu och helt av plast känns inte så lockande. Min maskin har nästan ingen plast utan i princip alla delar är av metall vilket är betydligt mer hållbart och genuint.
Men nu höll den alltså på att säcka ihop igen. Då tänkte jag att jag kan väl testa att skruva lite själv? Helt dum är jag ju inte och tummen sitter inte mitt i handen. Jag skruvade bort plåten runt mataren under pressarfoten. Och sen skruvade jag även bort själva plattan med matartaggarna. Och där fick jag förklaringen till varför den haft lite problem med att mata. Det räcker inte att smörja när det sitter massa damm och ludd i hela "underredet". Tillsammans med oljan hade det liksom beckat ihop och blivit ganska så sörjigt. Det satt gegg och ludd nästan överallt i utrymmet mellan mataren och undertråden. Men efter lite rensning och med alla skruvarna på plats går den som en klocka igen. Den är som ny. Och jag kan sy både fort och stort och brett!
Min fina gamla symaskin - må du aldrig överge mig.
Gamla trotjänare ska man inte förakta!
SvaraRaderaJag tror att min mamma hade en likadan! :)
Jag gillar den jättemycket. När den går som den ska. Och det är egentligen den enda typ av symaskin jag kan hantera, det var precis en sån jag lärde mig på i syslöjden en gång i tiden. / Ica
RaderaHåll du fast vid den. De gamla är bättre än de nya. :) Sedan kan du i så fall utöka med en som kan brodera.
SvaraRaderaBroderiet är ju inget viktigt. För i så fall vill jag ju ha en monstermaskin där jag kan skapa egna mönster. Jag vill ju inte stå där med precis samma motiv som alla andra utan hela idén är ju att det ska vara något unikt. Och blir det inte det kan det ju kvitta. Men om jag bli miljonär... / Ica
RaderaVilken otur att jag just haft min maskin på service, det är ju till dig man ska lämna den =)
SvaraRaderaMen det var lite mysigt att lämna den till en farbror i en liten källare i Anderstorp också. /Susanne
Jag hade nog mest tur som kunde fixa det här felet. Och en nyare maskin skulle jag aldrig ge mig på. En hel massa elektronik och plast som kan gå sönder. Nej, där inser jag definitivt mina begränsningar. / Ica
RaderaOh, jag hade också en precis likadan symaskin, men sålde den för ynka 300:- när jag köpte brodermaskin...Det är få saker i livet som jag ångrar, men den försäljningen ångrar jag bittert. Den hade varit en perfekt sidekick!
SvaraRaderaDet är verkligen en pålitlig gammal trotjänare. Om man är lite snäll mot den bara och ger den lite omvårdnad emellanåt. Men min dröm är ju att ha en lika fin maskin som du har! Fast då kommer jag nog ändå behålla den gamla... / Ica
Radera