Trädgårdsrapport

Igår platerade jag äntligen om några av de luktärter som har förgrott inomhus under våren.

Jag älskar blommor och trädgård men har nog inte speciellt gröna fingrar. I alla fall inte om man jämför med min mamma som alltid har tusentals plantor av olika sorter på förgroning. Som hon skolar om i tid så de blir stora och kraftiga och klarar sommaren ute minst lika bra som köpta plantor. Hennes tomatplantor är tom bättre än köpta! Jag vet, för jag får ett helt gäng varje år att plantera längs hela ladugården, i bästa söderläge, där vi har vår tomatrabatt. Hon har astrar, tobaksplantor, physalis, basilika, tagetes, you name it. Allt. Plus ett par hundra pelargoner som bara blir fler för varje år.

Eller egentligen är kanske inte mitt problem att jag saknar gröna fingrar, för de anlagen har jag nog. Mitt problem är i stället att jag är lite lat och bara vill göra saker när jag har lust och inspiration, inte när man måste. Och lust och inspiration sammanfaller sällan med tid när man har barn och eget företag. Därför förodlar jag varje år åtmistone luktärter och krasse och kanske nåt mer. Sen glömmer jag bort att omskola och plantera ut i tid. Och jag avskyr att avhärda plantorna och bära in och ut. I stället får de stå inne lite (eller mycket) längre och så blir de klena, rangliga och ömtåliga som följd av det. Eller så torkar de. Eller så möglar de.

Men i år går det bra! Åtminstone med luktärter och lavendel. Åtminstone än så länge.

Igår planterade sonen och jag alltså äntligen lavendel i en av våra stora zinkbaljor. Den andra hoppas jag kunna fixa idag. Och sen måste jag omskola min lavendel. Och nu ska jag ta mig i kragen och göra det, även om det är tråkigt. Jag älskar nämligen lavendel, och vill ha det överallt, men det är ju så himla dyrt att köpa lavendelplantor och plantera långa häckar av. Och att låta dem växa till sig och sen dela tar sån tid. Det har jag provat. När vi flyttade in för 9 år sen fanns en stor och ganska rejäl lavendelbuske som jag har delat och böjt ner och rotförökat grenarna på så nu räcker det nästan hela vägen runt vår solursrabatt. Men inte riktigt. Jag tror jag köpt till en eller kanske två nya plantor.

Men så förra året provade jag att ta sticklingar vid vårbeskärningen. Och de tog sig faktiskt nästan allihop. Sen möglade de. Allihop. Men i år har jag nog 75 stycken fina lavendelsticklingar som mår hur bra som helst. Jag har toppat och pysslat om dem och än så länge går det hur bra som helst. Kanske kan jag till nästa år ha en hel lavendelhäck både runt min älskade solursrabatt och runt min förhatliga cementbrunn som står där i trädgården och är så ful. Jag såg på ett annat ställe att de hade gjort så och då blev ju brunnen en ganska snygg plattform där mitt bland lavendeln, perfekt för en av mina zinkbaljor med luktärter eller för en samling röda pelargoner i terracottakrukor.

Det kommer bli fint!

På första och andra bilden ser du lite av mina förgrodda luktärter. De är avhärdade och står på uteplatsen i relativt skyddat och varmt läge men de tål ju varken väta eller torka så länge de inte har större kruka, så det börjar bli lite bråttom med omplanteringen nu.

Jag provade i år att sätta luktärter i toarullar. Funkade ganska bra. Man sätter sen ner hela toarullen i jorden och så multnar den så småningom. Luktärten får plats att utveckla långa rötter eftersom krukan blir djupare och man stör inte rötterna lika mycket vid delningen eftersom de inte får samma chans att trassla in sig i varandra. Om man inte har dem så länge som jag, för då är det ett virrvarr i botten, under toarullarna. Men man förstör i alla fall inte alla rötterna.






På bilden nedan ser du mina älskade lavendelsticklingar.