lördag 30 november 2013

En helt galen torsdagkväll

På torsdagarna sitter våra rutiner ganska bra. Barnen har luftgevärsskytte så vi äter kvällsmat lite tidigare än vanligt för att hinna i tid.

Den här torsdagen var jag ganska seg och hade inte riktigt lust att laga mat, vilket i och för sig inträffar ganska ofta på vardagarna. Men vid halv fem-kvart i fem stod jag i köket och skulle precis börja med maten när dottern kommer in med sin mobil i köket och skriker: "Kolla vem som är på pappas jobb!" Hon visar ett mess från pappan med en bild på Christian Hellberg. En kändiskock! (Nämnas kan att maken jobbar på en konferensanläggning och CH var där för att gästspela lite för en köttleverantörs räkning och gästerna var köttbönder som skulle få smaka på "sin egen" mat.)

Och för de flesta av er är det här säkert helt ointressant och ni suckar och tänker, ja ha, vem då? Lite förstrött så där. Men för mig och mina barn är det här stort. Vi följer i princip alla matprogram på TV. Själv gillar jag också inredning och trädgård men det får jag kolla på själv, men matprogrammen ses med glädje av de flesta i vår familj. Och förra året tävlade Christian i Kockarnas kamp. Han har också varit årets kock och verkar vara en av de trevligaste kockarna, om du frågar mig. Alltid med ett leende och glimten i ögat. Ganska trevlig att titta på... ;)

För att ytterligare visa några exempel på mat-/kockintresset kan ju nämnas att sonen som 5-åring var med och klädde julgranen men redan efter ett par minuter frågade om han inte kunde få gå och titta på Mat-Tina istället. Och dottern har på sin önskelista både till födelsedag och till jul i princip bara skrivit "Middag på Leif Mannerströms restaurang". Det är drömmen för henne. Hon kan alla hans reklamfilmer utantill. Ja, som ni ser så är vi kanske ingen vanlig familj, om nu det är nåt att eftersträva... Av "Halv åtta hos mig" missas inte många avsnitt. Och ofta när vi äter kvällsmat nämns programmet antingen i form av "Mamma, det här kan du laga NÄR du är med i..." (inte OM utan NÄR, även om jag själv inte har nån tanke på att delta). Eller "Mamma, vad ska du laga NÄR du är med i..." Och maten poängbedöms ofta. Mycket fokus på mat, kockar, tävling och TV, alltså.

Så, när messet med Christian visades kände jag ju "Shit, vad coolt!". "Kan vi inte åka dit? sa dottern, hoppfullt. Och mamma hör sig själv svara "Ring och fråga pappa". Och sen tänker den praktiska mamman "Det går ju inte, det är vardag. Barnen har läxor. Skyttet? Kvällsmat? Glöm det!"

Men pappan sa: "Gästerna äter vid halv sju så om ni kommer bortåt halv åtta kan ni få smaka lite rester och ta ett kort med Christian."

Wow! Vi skyndade oss till skyttet och sonen sköt bättre än någonsin. Sen åkte vi drygt 5 mil enkel resa, bara för att kanske få prata lite med en kändiskock. Som antagligen var trött, stressad, sur och inte alls intresserad av två barn och deras mamma.

Halv åtta var vi på plats. Gästerna hade precis avslutat varmrätten och vi fick gå ut i köket. Och där stod han. Ännu trevligare och gladare än på TV! Han tog sig tid att ta av sig plasthandskarna och hälsa ordentligt på oss och frågade om vi vill smaka på maten. Klart vi skulle ha varmrätten först, den var ju varm nu. Och bästa bordet i hörnet av matsalen/restaurangen. Och naturligtvis kom han ut och pratade med oss vid bordet också. Och maten var helt fantastisk! Tänk att vi har fått äta mat lagad av en riktig kändiskock.!!


Varmrätten bestod av en korv som han hade gjort själv, en slags chorizo-prinskorv. Barnen tyckte den var supersmarrig, själv fick jag inte smaka den för det var någon som tog min också... Sen fanns där ett revbenspjäll med en smarrig glaze och en bit fläskfilé som var mör och smakrik. Till detta ett krämigt potatismos och en god sås.

Till förrätt, som vi alltså åt som rätt nummer två, serverades en kall bit lamm, kryddat med julkryddor och skuret i tunna skivor. Alldeles rosa och fint i mitten. På en bädd av kål och med krispiga salladsblad med en härlig dressing. Underbara smaker!

Desserten var fantastisk. Men så är jag också en dessertmännsika, ska erkännas. Christian berättade om den innan och sa att det var choklad, lakrits och hallon, och då blev jag lite skeptisk. Lakrits är inte min grej alls, men enormt trendigt. Där fanns små spritsade klickar med en ljuvlig chokladkräm, bitar av maräng och drömmar och hallon och röda vinbär och så lite lakritspulver strött över. Och ett par blad citronmeliss. Vackert och underbart gott med både krisp, sötma, syra och choklad i ljuvlig balans. Och lakritsen var nog det som fulländade det hela. Måste jag erkänna. Man kan ju ändra sig...


Ja, det här var en helt galen torsdagkväll som vi kommer leva på länge. Jag är glad att jag vågade vara lite "wild & crazy", för både min och barnens skull. Att alla läxor inte hanns med och att det blev nån timme mindre sömn än vanligt är världsliga saker. En sån här chans kommer nog inte igen.

(Fotot på desserten är lånat från Stiftsgården Vårdnäs Hotell & Konferens.)



2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, det var verkligen jättekul. Ett äventyr helt i vår smak! :) / Ica

      Radera