Födelsedagstårta

Här om veckan var vi bjudna på födelsedagskalas med knytkalas istället för presenter. Och jag fick den stora äran att stå för tårtan. Härligt!

Jag planerade i god tid och visste precis hur jag skulle göra: Äntligen skulle jag våga mig på att använda mina "blomrondeller" som jag haft i en låda flera år utan att våga prova. Jag gjorde kristyrsmet som skulle färgas i tre olika höstlika nyanser och sen skulle det bli massor av "liljor" ovanpå tårtan. Och tårtan skulle ha en mild, lite varm grön färg, lite dämpad ändå, för att inte bli princesstårtegrön, för då hade jag ju lika gärna kunnat köpa färdiga lock.

Två dar innan spritsade jag mina liljor, för det stod att de skulle ta upp till ett dygn att torka. Efter två dygn var mina fortfarande inte torra. De flesta gick sönder när jag skulle lossa dem från folien, fast jag var hur försiktig som helst. Det skulle legat blommor runt kanten på ett par ställen och varit ett helt fång uppepå. Men det räckte i alla fall till en liten bukett nästan hela liljor i mitten, på den ena tårtan... Den andra fick bara spritsad smörkräm. Nästa gång ska jag hitta ett annat recept på kristyr och börja en hel vecka innan med blommorna. Då borde det väl funka?

Tårtan var god i alla fall! Och det är väl egentligen det viktigaste? Även om det inte är roligt att presentera en tårta man inte är helt nöjd med utseendemässigt. Jag använde mig av vanliga sockerkaksbottnar och mellan de första två hade jag en citronkräm gjord på citronfrommage, lemoncurd och lite extra gelatin för stadgan. Mellan de två andra hade jag en blåbärsmousse gjord på frysta blåbär, lite socker, vispgrädde och gelatin. Blåbär och citron är fantastiskt gott ihop! Sen spacklade jag hela tårtan tunt med en philadelfiasmörkräm innan den täcktes med marsipan.

När det gäller marsipan så blev den för det första alldeles för mörkt grön. Fulare än ett prinsesstårtelock och mycket mer jobb. Färgen mörknade mycket mer än jag trodde. Sen ville den bara spricka hela tiden. Jag fick ett tips att använda potatismjöl när man kavlar ut, för att det sedan bara är att borsta bort överflödet. Men jag tror att den blev för torr av det, för den sprack väldigt lätt, och det syns också lite på den färdiga tårtan. Nu har jag tagit reda på att man kan använda glukos i marsipanen för att få den smidigare och lite segare. Det ska jag testa nästa gång! Eller så återgår jag till att kavla mellan plastfolieark, fast det är så tråkigt med mönstret som blir av de små vecken i folien. Det är näst intill omöjligt att få den helt slät och fin.

Så här blev den i alla fall, den färdiga tårtan. Och den var som sagt i alla fall riktigt god!