Handledsvärmare

Jag har en bekännelse: Jag kan inte sticka! Eller virka. Det är lite hemskt när man är en pysselnörd. Men att jag inte kan sticka har jag förlikat mig med för länge sen. Jag har en mamma som är "proffs" på stickning. Hon har alltid minst en stickning igång och har med sig den typ överallt. Och eftersom jag tidigt insåg att jag aldrig skulle kunna bli lika bra som hon så la jag liksom aldrig ner nån energi på det där.

Men virka. Det vill jag verkligen lära mig. Tänk att kunna virka egna små rosor och andra blommor att pryda sina pysslade alster och sitt hem med. Det skulle vara underbart. Och uddspets på handdukar eller kläder, ja, det finns ju så många användningsområden till nåt virkat. Det handlar ju inte alls bara om grytlappar i grönt och orange eller om bruna virkade dukar, sånt som man hittar en hel del av på loppis. Virkat kan ju vara alldeles underbart!

Men sticka, det lämnar jag där hän.

Jag har det ganska kallt på mitt jobb. En gammal lagård på några tusen kvadrat är rätt så dyr att värma med direktverkande el så jag värmer bara upp de två kontoren. Resten är nästan iskallt. Ja, lite underhållsvärme finns det men det kommer bara upp i kanske 12 grader. Så på vintern är det handledsvärmare på som gäller!

För nåt år sen gjorde min snälla mamma mitt första par. Enkla och rätt så snygga i naturvitt och grått. De har hål på sidan för tummen och det är rätt praktiskt för då går de ner en bra bit över handen. Färgerna passar till det mesta.

Men så såg jag en kompis ha de mest underbara volangprydda sakerna i mörkt röda toner och jag bara kände att jag ville (eller till och med måste) ha ett par såna. Jag försökte förklara för mamma men eftersom jag inte hade nåt mönster blev det liksom inte mer av det.

Sen fick jag ett par jättefina och jättesköna blå- och vitspräckliga av en väninna. De är enkla, men lite figurstickade över tummen. Sitter jättebra och värmer gott. Då har jag en färg till att matcha med...

Men jag hade inte släppt de där röda. De vara så mycket jag, liksom. Så var vi på en julmarknad nere i Skåne här om veckan. Utanför Åstorp, där min lillasyster bor. Och där, på Wrams Gunnarstorps julmarknad hittade jag dem. Ett helt stånd med de underbaraste stickade saker i skiftande, mjuka färgnyanser. Företgaet hette UlLinEk. De var precis som jag mindes dem! Färdigstickade kostade de 425 kronor. Det fick mig att baxna lite. Men så visade det sig att de ju sålde materialsatser också. "Bara" 125 kronor. Som hittat! Det blev en liten julklapp till mamma... Sen efter en dryg vecka kom de tillbaka färdigstickade. Och sen har de varit på varje dag sen dess. Jag älskar dem!

Nu fattas det bara ett par i några gröna nyanser. Och kanske ett par svarta? Bruna vore väl snyggt också? Eller kritvita. Eller... De här randiga var ju också snygga och väldigt mycket "jag"...