fredag 16 maj 2014

Det vackraste jag vet

Bland det vackraste jag vet är Äppleblommor! De är så underbart vackra. Både i form och färg. Med sin blandning av rosa outslagna knoppar och vita utslagna kronblad.

Jag brukar behålla mina äppleträd ganska stora. Jag vet att en del klipper bort i princip varenda liten kvist, ända in på grenarna, och de får frukt ändå på sina träd, så det räcker. Men jag tycker ås mycket om HELA äppleträden att jag vill behålla så mycket som möjligt av dem. Jag vill ha många blommor, och jag gillar grönskan och skuggan man får under trädet, när det verkligen känns som ett tak.

Vår trädgård är gammal, träden är säkert uppemot femtio-sextio år eller mer. Och av många olika sorter. Några blommar tidigt (och ger tidig skörd) och några är lite senare. Några lite mer rosaröda i knopparna, och några lite blekare. Men gemensamt är att de alla är lika vackra!

I ett av de stora gamla träden har vi i flera år haft en "häng-gunga". En gammal trädgårdsfåtölj som var dålig och skulle kastas och som jag bestämde mig att ge en chans till. Så jag sågade av benen på den och borrade hål i armstöden och drog två långa rep över en näst intill horisontell och kraftig gren. Så fick vi världens mysigaste hänggunga att sitta och koppla av i under äppleträdets skugga. Fantastisk plats, hela säsongen, från knopp till fallande övermogen frukt.

Men efter 4-5 vintrar ute gav den obehandlade och redan från början ganska dåliga stolen upp och brakade helt enkelt sönder. Så nu har jag letat upp en ny. En som en annan familj var på väg till tippen med. Och nu håller jag på och målar den. Och jag skyndar mig så mycket det går för jag "måste" ju hinna få upp den innan äppleblomningen är över! Den här gången målar jag den vit, både för att det är vackert mot grönskan, och för att stolen/gungan ska hålla längre. Kanske tom att jag tar in den på vintern. Det får vi se...

Under ett annat äppleträd har vi en möbelgrupp, som skymtas på en av bilderna. Stolarna och bordet är jättegamla och handsnickrade till min mammas morföräldrar någon gång på 1920 eller 30-talet. Fantastiskt hantverk! Där under äppleträdets krona är det gott att sitta varma ljumma sommarkvällar efter att man grillat och barnen tröttnat och gått in till TV-n för länge sedan. Men mest fantastiskt är det precis när äppleträdets blommor börjar ge upp och kronbladen singlar ner över tallriken och ger en ny krydda åt maten. Och ja, blommorna är ätbara...
 
Passa på att njuta riktigt ordentligt av äppleblommorna nu medan de varar!

Här kommer ett litet bidrag från mig, om ni inte har egna i er trädgård att njuta av. Och har ni en trädgård men inte något äppleträd, plantera ett. För kommande generationers njutning.





































Inga kommentarer:

Skicka en kommentar