fredag 23 maj 2014

Min arbetskompis

Jag har ju ett ganska ensamt jobb som egenföretagare. Min pappa jobbar på kontoret bredvid ett par timmar per dag ett par dagar i veckan, men resten av tiden är jag själv.

Fast inte riktigt.

Redan på morgonen brukar det "knacka" på rutan.


Där sitter han och jamar och vill komma in och ger sig inte förrän han får som han vill. Så brukar han gå en sväng och kolla läget. Alla utrymmen och rum ska undersöka. Varje dag. Det kan kanske finnas en och annan mus någonstans på lagret. Eller en fluga, skalbagge eller nåt annat spännande. Efter lite jamande och uppmärksamhetssökande och undersökande brukar han så hamna på mitt skrivbord.


I början låg han stilla en bit bakom datorn. Nära så man kunde klappa när man ville, men ändå så jag fick ha papper nära mig och kunde jobba ganska bra. Men med tiden har han blivit modigare och tar för sig mer så nu vill han ligga så nära tangentbordet som möjligt och och helst lite ovanpå så det blir riktigt svårjobbat.

Men ärligt talat, det räcker att han bara finns där, så blir det svårjobbat, han är ju så söt och gosig! Och när han vänder magen i vädret, då kan man bara inte låta bli att borra ner näsan och snusa lite i den där varma, gosiga, mjuka pälsen. Det är höjden av lycka! :)


Ibland blir han lite otålig och ska undersöka nya platser. Och är man en rätt så stor katt så kan det vara lite knepigt att få rum. Det blir liksom alltid lite katt över i nån ände när man försöker klämma in sig på liten yta, som här, ovanpå arkivkorgarna!











2 kommentarer:

  1. Jag skrev nyssligen en lång kommentar till detta inlägg och när jag tryckte publicera så försvann det! :( Men jag gör ett nytt försök!

    SÅ härligt att ha denna ljuvligt, maffiga herre som sällskap på jobbet. Förstår mycket väl att det är svårt att koncentrera sig på jobbet, dels när han ligger exakt där du måste vara och dels för att man vill bara pilla, klappa och gosa mage med honom! <3 Han är riktigt vacker!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag skrev ett svar som inte heller verkar ha kommit med. Konstigt! Ja, visst är han vacker! Han kan inte ersätta min gamla Tiger men han är en mycket värdig efterföljare som jag är mycket glad för och som följer mig nästan lika gärna och mycket. Det enda tråkiga är att han inte riktigt går ihop med den andra katten. Det är lite för mycket lurpassande, bakhåll och bråk. Men jag hoppas att det går över. De slåss inte mycket och de kan vara typ en meter ifrån varandra och äta sida vid sida. Men det kunde vara mycket bättre mellan dem. / Ica

      Radera